I dimman jag föddes

namnlöst (216 av 1237)Äntligen oktober igen, vilken härlig månad, där några av oss inklusive mig är född. Många gillar inte denna månad, usch säger flera inte nu igen. Men jag älskar när dimman kommer mystiken och fantasin får lust och livet startade för mig och många andra. Vi kanske kom för en anledning att lysa upp i det trista och vakna lite försiktigt i den lugna månaden, med färger, som också snart försvinner. Tiden har gått och jag är här fortfarande. Lite märkligt för jag fick en ny födelsemånad för snart 10 år sedan.Efter allt som skett under min tid är jag väldigt förundrad öve livet. Det är inte så solklart längre. Och det enda jag förstå är enkelheten, närvaron och att kunna lära sig förstå varandra och våga fråga för att bli en del av mera än sig själv. Olika vägar går vi alla, förväntningar tar bort reflektionen och möjligheten att se med den andres ögon.  Jag fick gå en brokig väg i livet och många möten har jag haft. Ibland har det känts väldigt tungt. Ett tag orkade jag bara med mig själv. Alltid funderat och ställt mig frågor av det jag ser. Som Kierkagaard säger, det finns mera frågor än svar.  Jag vet att många att inte så många kan förstå resan genom svåra sjukdomar tillbaka igen. Och starta på nytt i en väldigt kluven värld. Jag vägrar att tävla för att få komma in. Jag vill leva och vara. Tack för ordet denna gång.  och vad är din  berättelse ? Och ditt liv? 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s